Jag är i K-stad hos Simon men har varje gång jag varit ute glömt att fota huset. Typiskt mig att tänka på det hela tiden men ändå glömma det.
Jaja, ni får en liten glimt av Simons lägenhet istället och det här är hans vardagsrum:
Lite snett och så, men man blir inte yr när man sitter där, jag lovar.
Nån som vill hälsa på? Jag har det ensamt här om dagarna.
Pyss & hoj!
2 som bryr sig:
Yr? Nej. Men man riskerar att få bokhyllan över sig...
Åh tack vad glad jag blir att du tycker min text var bra! Att de satte upp din dikt måste ju betyda att du var betydelsefull och omtyckt av dem på något vis. Man blir alldeles varm inombords.
Såklart du ska våga kommentera, jag är inte farlig på något sätt och vis, haha. Tvärtom är det bara kul med kommentarer. Jag följer din blogg också, tror att jag kanske har kommenterat den nån gång... i urminnes tider :P
Du är också värd lyckan och en dag, när man aldrig tror att livet kan kännas värt att leva, så vänder det. Så var det för mig. Förstår fortfarande inte varför jag mådde så bra helt plötsligt. Men det spelar ingen roll, nu mår jag ju bättre än vad jag gjort på länge!
Kramar!
Skicka en kommentar