R.I.P Linus!

[jättedålig bildkvalitet, men  fann ingen bättre bild.]

Igår fick vi ett dödsbesked.

Två av Daniellas kompisar körde och smällde med bilen igår, rakt in i en husvägg. En av dem, Linus, den som inte körde, avled av sina skador. Han som körde bilen hamnade på sjukhus, men kommer att överleva (hur kommer han må av det här? Usch och fy!)

Olyckan hände femton minuter efter att dessa killar, denna bil, släppt av Daniella utanför vår port. Egentligen skulle hon följa med dem hem och sova där, men i sista stund så bestämde hon sig för att åka hem, och TACK OCH LOV FÖR DET! Fattar ni? VAVAVAAA?

Jag är så jävla tacksam att jag har en dotter vid liv, frisk och oskadd. Jag kan inte ens beskriva med ord den tacksamhet jag känner! Det är fruktansvärt att veta att hon kunde suttit i den där bilen, och det är jättehemskt att Linus gick bort. Han var endast sjutton år ung.

Det var en av Daniellas bästa vänner som ringde mig igår när jag precis satt mig ner på bussen för att åka till grannbyn och handla. Hon var helt förstörd och behövde egentligen få komma upp till oss och prata, men vad kunde jag göra? Daniella sov fortfarande och jag var livrädd över att hon skulle få beskedet när jag inte var hemma. Så jag skyndade på och hann med första buss hem igen. Sedan fick jag väcka Daniella och berätta för henne om vad som hänt, och det var verkligen inte en trevlig sak att göra. Fy fan säger jag bara.

Hela dagen igår var jag skakad av det här. Ändå hade vi kalas för Kevin som fyllt år och Simon som ska fylla år. Jag frågade Daniella om hon skulle orka och fick till svar att "hela livet kan inte stanna, jag behöver ha något annat att tänka på". Hon tog det hela bättre än mig, men jag förväntar mig inte annat än att hon var i chock och att den "verkliga" sorgen kommer att komma. Hon grät en del igår, men jag tror knappast att hon är färdig med det där. Och hon behöver få gråta och vara ledsen. Jag ska göra allt jag kan för att finnas där för henne nu. Hon var i alla fall extremt chockad av bilden ovan, att hon endast femton minuter tidigare suttit i bilen. Förhoppningsvis fick hon sig en rejäl tankeställare, för det finns grejer jag vill skälla på henne om (men kan inte skriva om det här), men det får komma i ett senare skede. Hon fattar nog rätt bra själv också.

Och Linus, din lille jävel, sov nu gott. Nu är du inte längre portförbjuden här, jag är inte arg på dig längre... Så du är hjärtligt välkommen att spöka om du vill.

Daniella. Jag älskar dig högre än mitt eget liv. Det är bara ren tur att jag fortfarande har dig hos mig och det är jag så tacksam för.