Berättade ju i förra inlägget om mina två uppgifter idag, som förut kändes så fruktansvärt jobbiga. Men nu har jag utfört dem!
Pratat med socialen: Daniella kommer att få behålla sina pengar själv. Hon får tjäna drygt 6000 kronor/månad utan att det påverkar mitt bidrag. PUH! Behöver jag säga att hon är överlycklig nu? Så mycket kommer hon ju ändå inte tjäna, men lönen för mödan får hon behålla. Till helt egna syften! (Nu hoppas jag att Försäkringskassan har samma syn på det... Hmm, nu blev jag lite orolig när jag tänkte på det...)
Bänkade mig utanför läkarens rum: BINGO, jag fick tag i honom! Han kommer att skriva ut recept ikväll så jag kan hämta medicin imorgon. Dessutom verkade han fundera på antidepressiva (har testat flertalet men alltid blivit sämre, vilket jag berättade) på grund av min sociala fobi, min panikångest och mina tvångstankar. Jag vet inte, kanske det skulle kunna hjälpa om jag vågar försöka igen? Vet inte...
Sedan nämnde han sysselsättning, hjälp! Jag vill verkligen komma igång och ha något att göra, men behöver bli aningen stabilare först. Men han tyckte att jag kunde börja planera för att kanske komma igång till hösten, med att t ex plugga. Åh, vad underbart det vore! Måste bara våga kasta mig ut i det okända, just idag känns det omöjligt, men kanske då när medicinen verkligen hjälpt mig på rätt köl? Självklart ville han också att jag skulle komma ut lite, träffa folk och framför allt äta rätt och träna/motionera.
Doseringen av ADHD-medicinen ville han avvakta med och han ville gärna att jag skulle gå av benson. Vilket jag nästan gjort redan, tar ytterst sällan de jag är ordinerad, förutom insomningstabletten som jag "måste" ha varje kväll. Ska försöka lära mig att sova utan den. Lyrican tyckte han inte var några problem. Om den hjälper mig så tycker han absolut att jag ska fortsätta! Jag har åtminstone halverat doseringen än så länge, men med hans klartecken och rekommendation så fortsätter jag så ett tag till.
Det var väl det hela. *ANDAS UT*
Nu ska jag väl se till att få i ordning i lägenheten lite grann. Ska också försöka mig på att motionera idag, det var längesedan. Har låtit orosmolnen slå ner mig lite så har liksom inte orkat. Men nu känns allt så mycket bättre.
2 som bryr sig:
Starkt jobbat! Och jag är glad att det löste sig.
Kram!
Lite frågor/fundering:
Varför ska du sluta med lyrican? (Tar den själv och har mycket bra effekt, finns inget annat som tar ner den neuropatiska smärtan.) Att komma av den är ju som sagt ett rent helvete, se till att vara stark innan...
Pratade med en kvinna om just dosering av adhd-medicin häromdagen (i jobbet, en intervju, helt enkelt), och hon var totalt rasande över hur många kvinnor speciellt som ställs på alldeles för höga doser och därmed mår skit i stället för bättre. Hon föreläser mycket, träffar många som liksom hon själv fått diagnos som vuxen, och hon har inte bara själv upplevt det utan hört många andra berätta om just denna sak.
Att en bråkdel av "läkardosen" gör susen, medan de mått oerhört dåligt av att ta så mycket som läkarna förskrivit.
Hon "självmedicinerade" amfetamin i åratal, pyttepyttelite, och under dessa perioder funkade hon ju - men priset blev ju väldigt högt.
Och nu? Hon har gjort sin adhd till sin största tillgång! Det är så fantastiskt att se och höra henne, kan du tro (och det ger mej lite hopp när det gäller min älskade unge också, lite hopp är bättre än inget).
Kram på dej!
Skicka en kommentar