Jag skrev mitt första inlägg i april 2006. Jag var mycket skeptisk till det här med bloggar, men tänkte att jag skulle försöka. Från början hette bloggen Blaze Of Blue och jag skrev mestadels om vardagliga ting. När jag började blogga befann jag mig i en bra period av mitt liv men när måendet dalade nedåt och bloggen blev en gnälloas, så ändrade jag namnet på bloggen till Patetiskt. Jag ändrade då också adressen till sidan, eftersom jag inte ville att mina barn skulle kunna läsa om mina inre hemskheter.
När jag sedan började må bättre igen, så tänkte min jävlar-anamma-hjärna att jag minsann inte alls är patetisk och inte det jag skriver heller. Jag ville att min bloggtitel skulle kunna stämma ihop med vad jag kände på något vis. Nu insåg jag ju dock att jag inte kan hålla på och byta titel i samma takt som mitt mående, så jag bytte till något mer neutralt; Bortom Horisonten. Där - bortom horisonten - kan ju allt möjligt hända, både positivt och negativt. Dessutom tänkte jag nu försöka göra bloggen lite mer personlig, så bloggnamnet visar också på att allt inte kan ses, men ändå finnas - och kännas. Bortom Horisonten blev lite som "Under Ytan", och jag hade mina tankar på att först döpa bloggen till just detta - men som sagt så gillar jag inte att stjäla - varken bilder eller texter - av någon annan. Och alla känner vi väl till den där låten "Under Ytan"?
Utseendet på min blogg har också varierat väldigt mycket. Layouten har ändrats många gånger, men jag har ändå aldrig känt mig riktigt nöjd. Undrar om man nånsin kan göra det?
Rätt länge efter att jag börjat blogga, visade det sig att man nu skulle kategorisera sina inlägg. Men om jag vill kategorisera inläggen, så ska alla vara det - inte bara de nyaste. Det är inte så länge sedan som jag gick igenom cirka niohundra inlägg och satte dit etiketter. Det var fanimej inget enkelt jobb och jag vet inte hur många timmar jag pillijoxade med det där. Men icke att puffan är nöjd, nej. För, för varje inlägg jag skriver, så kommer jag på en ny kategori som jag vill ha med - men då måste jag gå igenom alla inlägg igen och se om det finns fler som borde ha den här kategorien och det är ett sånt helvetes projekt. Jag är kanske lite väl petig när det gäller sånt här, men jag vill absolut vara konsekvent (så gott det går) i mitt skapande...
Tusen inlägg är stort för mig. Jag har svårt för att hålla fast vid saker och att slutföra dem. Men jag har hållit fast, jag har skrivit i stort sett varenda dag. Att slutföra en blogg kan man nog inte dock, så länge den inte omvandlas till en roman - men ni fattar.
Att jag ens började blogga var nog mest en slump. Nu skulle jag inte kunna leva utan min blogg. Den har blivit en stor del av mitt liv. Ibland kan det gå några dagar mellan inläggen, och ibland skriver jag flera stycken på samma dag.
Många gånger har jag startat anonyma bloggar, där jag ska kunna skriva precis vad jag vill. Det finns ju trots allt vissa saker man inte vill dela med hela familjen/släkten. Men jag har tagit bort dem igen. Jag skriver här, det här är min plats och jag ska få skriva ut varenda liten ångestdetalj om jag så önskar.
Tack vare alla de fina kommentarer jag fått har mitt självförtroende ökat. Inte visste jag att nån ens skulle vara intresserad av det jag skriver, men tydligen så finns det många läsare här varenda dag (brukar kika statistik ibland, så jag ser er allt!). Synd att alla inte vill/vågar kommentera, för det är ju ni som gör mig starkare inombords och bättre på att uttrycka mig. Jag har fått mycket hjälp genom bloggen och kan inte tacka alla kommentatorer tillräckligt. Men ni betyder mycket för mig, varendaste en!
Ja nu vet jag inte mer vad jag ska skriva om, men jag måste ju gratulera mig själv! Tycker själv också att jag varit flitig och duktig med bloggen. :)
Om ni vill hjälpa mig att få en puff framåt, och rankas högre i bloggosfären, så snälla - klicka på knapparna nedan! Ni kan klicka flera gånger, ju mer desto bättre!
TACK till er alla som följt mig, TACK för att ni alla finns!
